Vilka är vuxenutbildningens utmaningar?

När jag själv slutade gymnasiet 1975 gjorde jag det som en skoltrött elev som inte hade någon tanke på att studera vidare. Nej nu var det jobb som gällde, tjäna pengar och flytta hemifrån.
Det var enkelt i mitten på 70-talet, jobb fanns att få.
Med tiden så tog ändå längtan att studera över, läraryrket var inte förstahandsvalet utan det blev först vården och omsorgen. Efter att ha arbetat inom det området ett antal år, så skickade jag in ansökan till yrkeslärarprogrammet lite på måfå i sista stund, och kom in.
Nu började en studietid som vuxen småbarnsförälder vid Linköpings universitet. Något jag aldrig ångrar, läraryrket är bästa yrket. Jag är tacksam inför att vi har ett utbildningssystem i Sverige som gör att man som vuxen kan studera.
Det är  det som är vuxenutbildningens bärande tanke att ge vuxna en andra chans och en andra chans till utbildning.
Under åren har vuxenutbildningen hela tiden ökat i omfattning.  Detta ställer vuxenutbildningen inför nya utmaningar. I en rapport från skolinspektion lyfts följande utmaningar fram:

Vuxenutbildningen erbjuder i allt större utsträckning distansstudier som gör att större kursutbud kan erbjudas. Detta studiesätt passar många bra, men långt ifrån alla. Allt fler elever efterfrågar mer närstudier där man träffar lärare och andra elever.
Graden av individanpassning varierar stort. Allt fler elever har behov av mer anpassningar och lärarledd undervisning.
Brister i uppföljning kring elevers avhopp från studierna.
I allt större utsträckning heterogena elevgrupper.

Det här är utmaningar som vi alla måste jobba med, men hur? Två begrepp lyfts fram som avgörande för att möta elevers behov: Flexibilitet och individanpassning.

Till detta kommer jag att återkomma i mitt nästa blogginlägg vecka 18.