Den viktiga inkodningen
I min förra blogg skrev jag om vikten av neuropsykologi i undervisningen och i denna blogg tänker jag reflektera över hur inkodningen från arbetsminnet till långtidsminnet skulle kunna förbättras i inlärningsmiljön.
Vårt minne består av tre delar: det sensoriska, arbetsminnet och långtidsminnet. Det sensoriska minnet är både ikoniskt (bilder) och ekoiskt (ljud). Båda är mycket korta; det ekoiska minnet är något längre. Redan här kan man i undervisningen tänka på att kombinera syn- och hörselintrycken. Det kan med fördel ske genom en presentation med muntlig genomgång. Presentationen kan t.ex vara en power-point eller en genomgång på tavlan.
Arbetsminnet är begränsat och kan bara hantera 5-9 enheter åt gången. Genom att göra grupper av t.ex telefonnummer, kan vi hjälpa arbetsminnet.
Från arbetsminnet ska kunskap kodas in i långtidsminnet.
Inkodningen sker automatiskt eller med ansträngning. Automatiskt kodar vi röster, ansikten och platser in i långtidsminnet, en rest från vår tid som jägare och samlare.
För att göra en inlärningsinkodning (ursäkta uttrycket!) krävs däremot en ansträngning, en s.k effortful processing.
I det här skedet behöver eleverna hjälp med ansträngningen.
På gymnasiet och högstadiet byter eleverna ämne, lärare och lokal flera gånger under en dag. Det kan vara svårt att få till en ansträngande inkodning innan det är dags att fylla på nytt!
Att börja varje lektion med en kort summering av förra lektionens innehåll hjälper eleverna att
Vi vet att en bra metod för inkodning är att reflektera, resonera, relatera och repetera.
Om man avsätter fem minuter i slutet av varje lektion till reflektion över lektionens innehåll tror jag att det är till hjälp vid inkodningen. Man kan även ställa frågor om vad eleverna tycker att de har lärt sig under lektionen, vad var gammal kunskap och vad var ny kunskap?
Eller varför inte tipsa om att under 20-30 minuter efter varje skoldag, rekapitulera dagens lektioner!
Vi hörs igen vecka 24!
Vårt minne består av tre delar: det sensoriska, arbetsminnet och långtidsminnet. Det sensoriska minnet är både ikoniskt (bilder) och ekoiskt (ljud). Båda är mycket korta; det ekoiska minnet är något längre. Redan här kan man i undervisningen tänka på att kombinera syn- och hörselintrycken. Det kan med fördel ske genom en presentation med muntlig genomgång. Presentationen kan t.ex vara en power-point eller en genomgång på tavlan.
Arbetsminnet är begränsat och kan bara hantera 5-9 enheter åt gången. Genom att göra grupper av t.ex telefonnummer, kan vi hjälpa arbetsminnet.
Från arbetsminnet ska kunskap kodas in i långtidsminnet.
Inkodningen sker automatiskt eller med ansträngning. Automatiskt kodar vi röster, ansikten och platser in i långtidsminnet, en rest från vår tid som jägare och samlare.
För att göra en inlärningsinkodning (ursäkta uttrycket!) krävs däremot en ansträngning, en s.k effortful processing.
I det här skedet behöver eleverna hjälp med ansträngningen.
På gymnasiet och högstadiet byter eleverna ämne, lärare och lokal flera gånger under en dag. Det kan vara svårt att få till en ansträngande inkodning innan det är dags att fylla på nytt!
Att börja varje lektion med en kort summering av förra lektionens innehåll hjälper eleverna att
Vi vet att en bra metod för inkodning är att reflektera, resonera, relatera och repetera.
Om man avsätter fem minuter i slutet av varje lektion till reflektion över lektionens innehåll tror jag att det är till hjälp vid inkodningen. Man kan även ställa frågor om vad eleverna tycker att de har lärt sig under lektionen, vad var gammal kunskap och vad var ny kunskap?
Eller varför inte tipsa om att under 20-30 minuter efter varje skoldag, rekapitulera dagens lektioner!
Vi hörs igen vecka 24!
Kommentarer
Skicka en kommentar