Nationell handlingsplan för digitalisering

Från och med almedalsveckan 2018 och fram till nu har olika rådslag och projekt pågått för att komma med förslag till och tankar kring den nationella handlingsplanen för digitalisering av skolväsendet som är på gång. Arbetet kring projektet #skolDigiplan har delats in i tre fokusområden: Digital kompetens för alla i skolväsendet, likvärdig tillgång och användning samt forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter. Mycket har skett via VoteIT där mer än 30 rådslag hållits och ca. 3000 deltagare loggat in från olika verksamheter (skolchefer, rektorer, lärare, forskare, myndigheter mfl.). Målet med digitaliseringsstrategin är att bli bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter.

Jag har deltagit i några av rådslagen via VoteIT och många av de mest frekventa kommentarerna och funderingarna har varit: I fokusområde 1 (digital kompetens för alla i skolväsendet) har berört att tidiga utbildningsinsatser inom lärar- och rektorsutbildningen bör möta behovet av utbildning för att nå digital kompetens och även ge mer tid för utbildning hos nu aktiva lärare. Fokusområde 2 (likvärdig tillgång och användning) har främst styrts av önskemålet på en mer gemensam syn på tjänster, effektiv informationsförsörjning och samordning av standardiseringsarbetet. Grunden i fokusområde 3 (öka forsknings- och uppföljningsmöjligheter) har varit att skolverket borde få ett förstärkt uppdrag att sprida och tillgängliggöra forskning och beprövad erfarenhet. I alla tre områdena nämns strategisk och systematisk datainsamling med mål att kunna följa upp digitaliseringsutvecklingen.

Mina egna funderingar kring den nationella strategin är att det kanske är lite mycket att bita i att bli bäst i världen på digitalisering, däremot måste vi bli/vara bra på digitalisering och förberedda på att den tekniska utvecklingen går väldigt snabbt. Det måste med andra ord prioriteras och satsas på digitalisering och utbildning i våra digitala hjälpmedel. Skolans värld måste reflektera samhället och förbereda eleverna för den verklighet de kommer ut i när de tagit studenten. De måste känna till och kunna använda sig av olika typer av digitala hjälpmedel och en rad program och appar. 

I allt detta får vi dock inte glömma bort att inget program i världen (i dagsläget) kan helt ersätta en god pedagog.  Med digitala hjälpmedel kan vi bland annat nå ut till fler elever snabbare än tidigare, vi kan skapa motiverande och varierande lektionsinnehåll, lägga ut dokument, länkar, filmer, uppgifter innan, under och efter lektionstillfället. Möjligheterna är oändliga, men innehållet måste vara pedagogiskt upplagt. Bara för att eleverna har en dator, surfplatta och/eller en telefon i handen innebär det inte att de faktiskt vet hur man kan använda enheten fullt ut eller att de lär sig något. Där är också skolan viktig, vi måste guida våra elever fram i användandet. 

Som jag redan påpekat är möjligheterna oändliga och vi som skola blir aldrig färdiga med utvecklingsarbetet inom digitalisering då det hela tiden kommer nya program, appar och enheter. Vi kan alltid utvecklas i hur vi använder alla denna fantastiska teknik runt oss, men syftet måste vara att förbättra undervisningen. Vill avsluta med att citera det Sara Bruun, förstelärare, författare och högstadielärare i Höör sade på en på en konferens i engelska nyligen "Släng inte in datorer bara för att det är roligt och trevligt".