Studiero- med trångboddhet och glas?
Ett prioriterat utvecklingsområde på grundskolan i år är studiero och trygghet. En bra arbetsmiljö där elever och pedagoger känner trygghet och trivsel. Det är en förutsättning för goda studieresultat. Men hur jobbar man för att uppnå en god studiero som också skapar trygghet? Det finns saker som pedagogen kan göra för att underlätta eller försvåra det hela. Sedan finns det också saker som vi inte styr över, utan måste göra vårt bästa efter rådande omständigheter.
Läste i Grundskoletidningen förra månaden där de listade de 10 viktigaste sakerna som man skulle undvika för att skapa god studiero. Till min fasa upptäckte jag att två av listans först nämnda punkter rörde mig och min skola i högsta grad.
Nr 2: Undvik glas och glaspartier för intryck utifrån. Nr 4: Undvik trångboddhet i klassrummet. Två saker som jag inte kan påverka hur mycket jag än vill! Kan man skapa studiero trots detta? Självklart kan man det.
På min enhet har vi under många år arbetat med ett dokument för att få en gemensam struktur runt lektionerna. Det underlättar för oss pedagoger och skapar trygghet för eleverna. Dokumentet innehåller saker som en tydlig start och avslutning av lektionen, fast placering i klassrummet, ALLA kommer i tid, digital disciplin och lektionsplaneringen på tavlan mm. Tanken är att alla som arbetar på enheten följer strukturen med ett pedagogiskt friutrymme däremellan. Eleverna vet vad som väntar och pedagogen har något att hålla sig till. Det skapar en lugnare och tryggare miljö.
Jag tror också att förväntningarna på oss själva och på eleverna ska vara höga. Vi ska förvänta oss att alla gör sitt bästa efter förmåga. Vår roll är att skapa välplanerade och genomtänkta lektioner med god struktur. Extra anpassningar är särskilt viktiga. Alla elever måste kunna vara självgående till stor del och tillgodogöra sig undervisningen de får. Då blir lektionen mer meningsfull och lättare att genomföra för alla inblandade. Om man ofta får för svåra uppgifter hamnar fokus lätt på annat och motivationen försvinner. Bra lektionsplaneringar tar en del tid och blir oftast bättre i samarbete med kollegor. Just samarbetet med kollegor kan tyvärr vara svårt att hinna med.
Att skapa goda relationer med eleven eller gruppen ger stora vinster. En bra relation gör att det är lättare att få med sig eleverna. Den är också bra att ha när det uppstår problem. Här tar det mer tid för pedagoger i högre årskurser som träffar sina elever mer sällan. Stämningen och relationerna i gruppen måste också jobbas med. Ett tillåtande klimat ger trygghet. Denna termin provade vi ett nytt koncept under första skolveckan. Mentorerna fick vara tillsammans med sin klass under hela veckan där både skolarbete och många andra aktiviteter stod på programmet. Det blev en möjlighet att snabbare få relationer, att lära känna nya elever och arbeta med gruppen.
Placeringen i klassrummet kan också ha betydelse. En fast placering att utgå från är att föredra. Då behöver eleverna inte oroa sig för var eller vem man får bredvid sig. Det skapar ett lugn hos många elever. Stefan Hertz hade en ide om att dela in eleverna i röda, gula och gröna grupper. Röd för de elever som kräver mest stöd och starthjälp och grön för de självgående. Han placerade de röda eleverna närmast pedagogen så att de snabbt och smidigt kunde få det stöd de behövde. Han placerade sig ofta själv vid den gruppen. Det bidrog till en lugnare arbetsmiljö. Har själv provat detta med varierande resultat.
Det är också viktigt att reagera och agera om studieron brister. Man kan inte vänta på att det ska bli bättre. Först bör man väl rannsaka sig själv och fundera på om man skulle gjort något annorlunda. Testa på något annat sätt? Brister elever bör man ta tag i detta snarast. Det får aldrig bli ett normaltillstånd med bristande studiero. Det förlorar alla på.
Sedan är ju varje gruppsammansättning unik. Vi har de elever vi har, vilket är sant. Vissa grupper kräver ett hårt, långsiktigt arbete medans andra kräver mindre.
Studieron är något man alltid måste ha fokus på och arbeta med. Den får man sällan gratis. Där är vi pedagoger den enskilt viktigaste parten för att få det att fungera. Kollegor och arbetslaget tillsammans är en bra resurs i detta arbete.
Det känns roligt att konstatera att studieron oftast är god bland de klasser jag besöker och arbetar i. Trots glaspartier och trångboddhet.
Kommentarer
Skicka en kommentar