Att vända en klass
Det här inlägget kommer handla om hur vi som lärare kan arbeta för att vända en klass. Jag kommer beröra detta utifrån boken “Att vända en klass- från oro till fokus” av John Steinberg och Åsa Sourander samt visa på ett exempel från min egen erfarenhet. Att vända en grupp är inte så lätt, det är vi nog alla väl medvetna om. Det som krävs är hårt arbete och stort engagemang.
Jag har stött på detta behov vid ett flertal tillfällen genom åren, med mer erfarenhet och rutin kan jag nu bemöta och använda andra och fler verktyg. Jag har lärt mig att några av de viktigaste ledorden är tydligt ledarskap från mig, tydliga förväntningar på eleverna samt goda relationer oss emellan. Detta lyfter även författarna, framför allt hur betydelsefulla vi är som ledare samt vikten av att klargöra spelsystemet för eleverna. För vem kan delta i ett sällskapsspel eller fotboll utan att känna till systemet och reglerna? Det samma gäller ju för eleverna på lektionerna. Boken är full av verktyg för att kunna vända även den mest besvärliga grupp, verktygen är koncentrerade till sådant vi faktiskt kan göra som lärare. De belyser även vikten av att vända blicken inåt för att reflektera över den egna ledarrollen. Självklart finns det också hinder i form av sådant vi inte kan påverka, vi bör dock lägga fokus där vi kan göra skillnad. Jag tror vi alla skulle vara betjänta av att läsa denna bok och reflektera över hur vi faktiskt agerar i sådana situationer.
Jag tog inför läsåret över en klass som under tidigare år utmärkt sig i att inte fungera under lektionerna i idrott och hälsa. Många har känt sig utsatta främst verbalt och det har nästan alltid, oavsett aktivitet, blivit konflikter. Eleverna har inte vågat visa sina kunskaper och färdigheter, då det saknats trygghet i gruppen. Här behövde jag backa ett steg, kolla helheten och försöka förstå varför saker och ting var som de var. Jag insåg att mitt fokus framöver måste ligga på att jobba med att sätta gruppen före individen. Jag är en stark förespråkare av att använda mig av positiv feedback. I boken framhåller författarna principen att leta efter det som fungerar, vilket i grunden handlar om positiv förstärkning. Alltså bygga vidare på det positiva som händer samt uppmärksamma och förstärka önskvärda beteenden. Efter varje lektion samlar jag alltid mina klasser och vi har en diskussion om hur det gått. Vi försöker alltid hitta något positivt som vi kan bygga vidare på till nästa lektion.
Jag kan redan nu se resultat av vårt arbete, vid flera tillfällen har eleverna på den avslutande samlingen lyft fram att de haft roligt, att alla bidragit till en go stämning, de har peppat och hejat på varandra samt upplevt att samarbetet dem emellan fungerat.
Att dessa delar fungerar i en grupp är ju A och O för att så småningom få eleverna att våga prestera, att känna sig trygg i gruppen innebär ju att de vågar prova och göra fel för att sen testa igen och utvecklas. Om inte gruppen fungerar är det svårt för individen att fungera bra.
Vi har lång väg kvar att vandra, det är långt ifrån bra, men jag känner att vi är på rätt väg.
Jag har stött på detta behov vid ett flertal tillfällen genom åren, med mer erfarenhet och rutin kan jag nu bemöta och använda andra och fler verktyg. Jag har lärt mig att några av de viktigaste ledorden är tydligt ledarskap från mig, tydliga förväntningar på eleverna samt goda relationer oss emellan. Detta lyfter även författarna, framför allt hur betydelsefulla vi är som ledare samt vikten av att klargöra spelsystemet för eleverna. För vem kan delta i ett sällskapsspel eller fotboll utan att känna till systemet och reglerna? Det samma gäller ju för eleverna på lektionerna. Boken är full av verktyg för att kunna vända även den mest besvärliga grupp, verktygen är koncentrerade till sådant vi faktiskt kan göra som lärare. De belyser även vikten av att vända blicken inåt för att reflektera över den egna ledarrollen. Självklart finns det också hinder i form av sådant vi inte kan påverka, vi bör dock lägga fokus där vi kan göra skillnad. Jag tror vi alla skulle vara betjänta av att läsa denna bok och reflektera över hur vi faktiskt agerar i sådana situationer.
Jag tog inför läsåret över en klass som under tidigare år utmärkt sig i att inte fungera under lektionerna i idrott och hälsa. Många har känt sig utsatta främst verbalt och det har nästan alltid, oavsett aktivitet, blivit konflikter. Eleverna har inte vågat visa sina kunskaper och färdigheter, då det saknats trygghet i gruppen. Här behövde jag backa ett steg, kolla helheten och försöka förstå varför saker och ting var som de var. Jag insåg att mitt fokus framöver måste ligga på att jobba med att sätta gruppen före individen. Jag är en stark förespråkare av att använda mig av positiv feedback. I boken framhåller författarna principen att leta efter det som fungerar, vilket i grunden handlar om positiv förstärkning. Alltså bygga vidare på det positiva som händer samt uppmärksamma och förstärka önskvärda beteenden. Efter varje lektion samlar jag alltid mina klasser och vi har en diskussion om hur det gått. Vi försöker alltid hitta något positivt som vi kan bygga vidare på till nästa lektion.
Jag kan redan nu se resultat av vårt arbete, vid flera tillfällen har eleverna på den avslutande samlingen lyft fram att de haft roligt, att alla bidragit till en go stämning, de har peppat och hejat på varandra samt upplevt att samarbetet dem emellan fungerat.
Att dessa delar fungerar i en grupp är ju A och O för att så småningom få eleverna att våga prestera, att känna sig trygg i gruppen innebär ju att de vågar prova och göra fel för att sen testa igen och utvecklas. Om inte gruppen fungerar är det svårt för individen att fungera bra.
Vi har lång väg kvar att vandra, det är långt ifrån bra, men jag känner att vi är på rätt väg.
Kommentarer
Skicka en kommentar