Nu är det dags för redovisning!
Ja, just dessa orden är det många elever som känner stort obehag inför. Om det dessutom är på ett annat språk än svenska, verkar det dessutom vara ännu mer skrämmande. I min undervisning i engelska vill jag att eleverna ska känna sig bekväma med att prata engelska både i och utanför klassrummet och jag strävar också efter att dem ska känna sig trygga med det. Trots det så finns det vissa moment med fokus på tal där jag vet att eleverna inte alltid känner det och redovisningar är just ett sådant.
Jag har denna terminen tagit emot en ny 7:a och första temat vi arbetar med i engelskan är musik. Ett arbetsområde som de allra flesta uppskattar och tycker är roligt. Jag brukar låta eleverna starta området med att skriva en kort text om en favoritartist och välja en av favoritlåtarna av den samma. I slutet av varje engelskalektion får sedan en elev spela upp låten och antingen läsa upp eller berätta vilken artisten är och vad det är med låten han/hon gillar. Detta brukar funka bra för de allra flesta och funkar lite som en uppvärmning inför en längre redovisning som dom senare får förbereda och hålla för klassen.
Men så kommer vi då till eleverna som inte känner sig helt trygga med att redovisa inför hela klassen och att hitta tid till att låta dom redovisa enskilt eller i mindre grupp är inte alltid det lättaste. Detta läsår undervisar jag också i språkval sv/eng och detta har varit ett bra lektionstillfälle att låta elever som känner att dom hellre vill göra redovisning för en mindre grupp får göra det där. Det blev till och med ett sådant där ögonblick för mig som man som lärare lever på ganska länge. Jag var tydlig med från början att elever som ville fick göra det i liten grupp och när vi närmade oss redovisningstillfället var det en elev som kände sig osäker och ville ha ett genrep i den lilla gruppen vilket eleven gjorde, fick positiv och konstruktiv feed-back av mig och gruppen och sedan gjorde det en gång till. Resultatet av detta blev att de elever som inte vågade göra detta för någon annan än mig, ville testa att göra det inför den lilla gruppen också. Att känna sig trygg och elevrespons blev alltså här en nyckel till framgång.
Detta uttnyttjade jag i hela klassen och, trots att mina elever alltid brukar få ge respons till varann, så tog vi det ett steg längre och jag gjorde det jag sällan känner att jag har tid till; låta eleverna göra om samma redovisning efter kamratrespons för att utveckla sin presentation. Under det andra tillfället kände eleverna en helt annan trygghet och även om det inte var alla som tog chansen att göra om, så upplevde jag att fler kände att dom tordes göra det och tyckte det var roligt.
Jag har denna terminen tagit emot en ny 7:a och första temat vi arbetar med i engelskan är musik. Ett arbetsområde som de allra flesta uppskattar och tycker är roligt. Jag brukar låta eleverna starta området med att skriva en kort text om en favoritartist och välja en av favoritlåtarna av den samma. I slutet av varje engelskalektion får sedan en elev spela upp låten och antingen läsa upp eller berätta vilken artisten är och vad det är med låten han/hon gillar. Detta brukar funka bra för de allra flesta och funkar lite som en uppvärmning inför en längre redovisning som dom senare får förbereda och hålla för klassen.
Men så kommer vi då till eleverna som inte känner sig helt trygga med att redovisa inför hela klassen och att hitta tid till att låta dom redovisa enskilt eller i mindre grupp är inte alltid det lättaste. Detta läsår undervisar jag också i språkval sv/eng och detta har varit ett bra lektionstillfälle att låta elever som känner att dom hellre vill göra redovisning för en mindre grupp får göra det där. Det blev till och med ett sådant där ögonblick för mig som man som lärare lever på ganska länge. Jag var tydlig med från början att elever som ville fick göra det i liten grupp och när vi närmade oss redovisningstillfället var det en elev som kände sig osäker och ville ha ett genrep i den lilla gruppen vilket eleven gjorde, fick positiv och konstruktiv feed-back av mig och gruppen och sedan gjorde det en gång till. Resultatet av detta blev att de elever som inte vågade göra detta för någon annan än mig, ville testa att göra det inför den lilla gruppen också. Att känna sig trygg och elevrespons blev alltså här en nyckel till framgång.
Detta uttnyttjade jag i hela klassen och, trots att mina elever alltid brukar få ge respons till varann, så tog vi det ett steg längre och jag gjorde det jag sällan känner att jag har tid till; låta eleverna göra om samma redovisning efter kamratrespons för att utveckla sin presentation. Under det andra tillfället kände eleverna en helt annan trygghet och även om det inte var alla som tog chansen att göra om, så upplevde jag att fler kände att dom tordes göra det och tyckte det var roligt.
Kommentarer
Skicka en kommentar