Individuellt lärande eller gemensamt lärande?
När jag satte mig ner och skulle skriva detta inlägg drabbades jag av något som jag i min yrkesroll sällan ställs inför. Jag hade plötsligt ingenting att säga. Det är något visst med att dela med sig av sina tankar när man vet att det kan läsas av vem som helst och inte bara den närmaste kretsen. Jag står i mitt klassrum många timmar under en dag och försöker lära ut, inspirera och utmana elever i deras lärande och har väl snarare svårt att begränsa mig själv i allt det som jag vill förmedla än att inte ha något att säga. Så vart ska jag börja?
Jag bestämde mig till slut för att se på vad det står i vårt uppdrag som förstelärare och då fastnade jag för en sak. Där står det att jag ska vara aktiv i det kollegiala lärandet för att utmana och stödja kollegor, vilket för mig känns som en självklarhet, så det tänker jag i mitt första inlägg reflektera kring. Vad ett kollegialt lärande är och hur det kan främja mitt eget och andras lärande som pedagog.
Sedan jag började arbeta som lärare för sisådär 16 år sedan har jag hunnit med många olika kunskapsutvecklande projekt/fortbildningar och för några år sedan blev kollegialt lärande ett oerhört populärt begrepp. Det har nu också som jag nämnde tidigare blivit en del av det uppdrag jag har idag; att vara ett stöd för och hjälpa mina kollegor. Det tror jag nu inte är något specifikt för oss förstelärare, utan jag tror det är en självklar del i många pedagogers jobb, att vi delar med oss av erfarenheter och material oss emellan. Jag har själv många stöttande kollegor runt omkring mig som hjälper mig att utvecklas i mitt lärande och vice versa, men det är skillnad på att stötta varandra och att faktiskt lära av varandra och utveckla skolan som helhet.
Men vad är då kollegialt lärande? Ja, det finns flera olika definitioner på det begreppet och det betyder kanske olika beroende på vem du frågar. För en del innebär det att utveckla sin egen undervisning och för andra att skolan i sin helhet utvecklas. I artikeln Kollegialt lärande - individutveckling eller skolutveckling? från skolverket står det att pedagogers utbyte av erfarenheter och samarbete inte alltid är tillräckligt för skolutveckling och att det för ett lyckat kollegialt lärande, måste det också finnas en gemensam förståelse och kunskap. Så vad är grejen? Måste hela skolan bli bättre för att jag själv ska bli bättre. Nej, det är ju inte tanken, utan det är som jag själv tror, att det finns en styrka i att vi pedagoger står enade i vårt utövande av yrket. Sedan har också utformandet av det kollegiala lärandet stor betydelse.
Helt plötsligt upptäcker jag att det finns hur mycket som helst att säga om detta och bestämmer mig för att fortsätta detta ämne till nästa inlägg som jag då tänker ska handla om just hur vi arbetar med kollegialt lärande på min enhet.
Jag bestämde mig till slut för att se på vad det står i vårt uppdrag som förstelärare och då fastnade jag för en sak. Där står det att jag ska vara aktiv i det kollegiala lärandet för att utmana och stödja kollegor, vilket för mig känns som en självklarhet, så det tänker jag i mitt första inlägg reflektera kring. Vad ett kollegialt lärande är och hur det kan främja mitt eget och andras lärande som pedagog.
Sedan jag började arbeta som lärare för sisådär 16 år sedan har jag hunnit med många olika kunskapsutvecklande projekt/fortbildningar och för några år sedan blev kollegialt lärande ett oerhört populärt begrepp. Det har nu också som jag nämnde tidigare blivit en del av det uppdrag jag har idag; att vara ett stöd för och hjälpa mina kollegor. Det tror jag nu inte är något specifikt för oss förstelärare, utan jag tror det är en självklar del i många pedagogers jobb, att vi delar med oss av erfarenheter och material oss emellan. Jag har själv många stöttande kollegor runt omkring mig som hjälper mig att utvecklas i mitt lärande och vice versa, men det är skillnad på att stötta varandra och att faktiskt lära av varandra och utveckla skolan som helhet.
Men vad är då kollegialt lärande? Ja, det finns flera olika definitioner på det begreppet och det betyder kanske olika beroende på vem du frågar. För en del innebär det att utveckla sin egen undervisning och för andra att skolan i sin helhet utvecklas. I artikeln Kollegialt lärande - individutveckling eller skolutveckling? från skolverket står det att pedagogers utbyte av erfarenheter och samarbete inte alltid är tillräckligt för skolutveckling och att det för ett lyckat kollegialt lärande, måste det också finnas en gemensam förståelse och kunskap. Så vad är grejen? Måste hela skolan bli bättre för att jag själv ska bli bättre. Nej, det är ju inte tanken, utan det är som jag själv tror, att det finns en styrka i att vi pedagoger står enade i vårt utövande av yrket. Sedan har också utformandet av det kollegiala lärandet stor betydelse.
Helt plötsligt upptäcker jag att det finns hur mycket som helst att säga om detta och bestämmer mig för att fortsätta detta ämne till nästa inlägg som jag då tänker ska handla om just hur vi arbetar med kollegialt lärande på min enhet.
Kommentarer
Skicka en kommentar