Får det någonsin vara bra i skolans värld?

Jag frågade min son vad han tyckte jag skulle skriva om i bloggen. -Skriv att allt är så himla bra, det är väl det alla gör på nätet och i sociala medier oavsett hur det egentligen är under ytan svarade han. Det fick mig att tänka på att ja, det är klart att det finns mycket som är bra och det finns mycket att vara nöjd över. Men får det i skolans värld och i undervisning någonsin vara bra nog? Vi ska ständig jaga högre betyg, högre måluppfyllelse, vi jämför oss med andra och ibland ser man en viss uppgivenhet omkring sig kanske speciellt nu när jullovet närmar sig och alla är trötta. Det pratas mycket om att ungdomar idag har en pressad situation där det ständigt jagas utseende, erfarenheter, resultat betyg mm, som leder till dålig självkänsla och dålig självbild hos unga. Jag tänker att vi i dagens skola kanske ofta bidrar även i undervisningen till känslan av att aldrig duga eftersom det är ett ständigt jagande kring förmågor “du skulle kunna förbättra”, om du hade utvecklat det här lite till så”, nästa gång kan du tänka på att”... 

Även som pedagog i skolan kan det ju ibland kännas som att det aldrig är riktigt bra och aldrig blev bra nog och jag tror det är farligt att fastna i det tänket. 

Jag tänker att man behöver välja hur man vill se det. Om jag har ambitionen som ett paraply över min verksamhet där det siktas högt och görs vad som går för att nå så bra resultat som möjligt på alla sätt och vis, så får jag i det lilla dela upp det till vad som är bra nog idag. Med ett tydligt mål och syfte för varje lektionen kan både jag och eleverna känna att det blev en lyckad lektion som gett något. Jag upplever att detta ökar ambitionen bland eleverna att nå längre då de kan se målet och känna att målet är uppfyllt. I och med det kommer också bra- känslan att jag har presterat något, jag har uppnått ett resultat och jag är nöjd med det. Om jag inte nådde hela vägen så vet jag iallafall vad som finns kvar för ökad måluppfyllelse. Som elev kan man känna sig nöjd med arbetet, och jag som pedagog kan känna mig nöjd med det som gått bra samtidigt som jag kritiskt utvärderar och använder det för formativ utvärdering av min undervisning för att avgöra hur jag ska lägga upp nästa lektion. Här gäller det att vara kritisk på rätt sätt och använda det konstruktivt för att ta undervisningen vidare. Det handlar om mindset, hur vill jag se på situationen? Vad gick bra - var nöjd med det och vad kan jag göra bättre nästa gång? Inte att jag ska känna mig dålig utan hur kan jag förbättra nästa gång? Jag måste ju kritiskt se på mitt eget handlande för att kunna förändra. Det betyder inte att det nu är dåligt, det betyder att jag kan vara nöjd, men ändå vilja göra det bättre nästa gång. Jag ska inte vara självkritisk men ha ett kritiskt synsätt på min undervisning. Så tillbaka till frågan i inledningen - Får det någonsin vara bra nog? Ja, absolut! Både unga och vuxna måste få uppleva det. Att det är bra nog är inte samma sak som att stanna upp och sluta utvecklas - det är en helt annan diskussion.