ADHD hos flickor.
Svenny Kopp är specialist i barn- och ungdomspsykiatri. Hon är knuten till Gillbergcentrum i Göteborg och forskar om flickor med neuropsykiatriska funktionsvariationer.
Svenny Kopp har gjort en sammanställning kring den kunskapsutveckling om flickor med ADHD som skett under en tioårsperiod 2000-2010.
Under 1980- och 1990-talet diagnosticerades nio gånger fler pojkar än flickor med ADHD. Idag är det mer utjämnat men är fortfarande den vanligaste barn- och ungdomspsykiatriska diagnosen hos pojkar. För flickor är den vanligaste diagnosen depression och ångest.
Dock har det genom utbildningsinsatser hos personal inom BUP samt införandet av frågeformulär till vårdnadshavare och skola, diagnosticerats ca tio gånger fler flickor mellan 2000-2010.
Åldersmässigt skiljer det sig mellan könen: pojkar diagnosticeras oftast mellan 6-12 år medan flickor diagnosticeras oftast efter 12-års ålder. Den troligaste anledningen är att skolan reagerar tidigt på utagerande pojkar.
Diagnosticeringen av flickor uppvisar svårigheter; symptomlistan grundar sig på erfarenheter från pojkar mellan 6-11 års ålder. Symptomen ska även ha visat sig före 7-års ålder vilket gör att ett flertal flickor inte uppfyller det kriteriet beroende på att man söker hjälp först när inlärningskraven blivit för höga. Inte sällan först i tonåren.
Symptomen ska uppvisas i två miljöer: hemmet och skolan. Oftast uppvisar inte flickor skolproblem under de första skolåren. Rastlösheten, den bristande impulskontrollen och aggressionsutbrotten märks inte i skolan men däremot i hemmet; alltså uppfylls inte kriteriet med två miljöer.
Bristen på impulskontroll och överaktivitet märks mer verbalt hos flickor: de avbryter gärna samtal eller byter samtalsämnen. Den motoriska rastlösheten kan visa sig genom att kladda på ett papper eller pilla med naglar och hår. Aggressivitet riktas verbalt framförallt mot kamrater.
Finns det några likheter o skillnader i symptom mellan pojkar och flickor?
Här kan inte forskningen se några större skillnader. Det finns teorier om att flickor har större uppmärksamhetsproblem och en lägre grad av överaktivitet men detta är inte styrkt.
Som jag tidigare skrivit uppmärksammas sällan flickor med ADHD i de tidiga skolåren. Om det görs är det i vanligtvis i samband med en dyslexiutredning.
Från och med högstadiet ökar kraven på både inlärning och självständighet. Det är nu som skolmisslyckandena börjar och frånvaron ökar.
Dessa flickor döljer sina svårigheter genom att sitta långt bak för att få mindre uppmärksamhet och låtsas förstå. Sena ankomster och ämneskopplad ströfrånvaro är vanliga tecken.
En viktig uppgift för oss pedagoger är att vara uppmärksamma och reagera snabbt. Anpassade insatser med fokus på ADHD- symptom kan hjälpa odiagnosticerade flickor att klara sin skolgång.
Klicka här för att läsa hela sammanställningen.
Ha en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!
Svenny Kopp har gjort en sammanställning kring den kunskapsutveckling om flickor med ADHD som skett under en tioårsperiod 2000-2010.
Under 1980- och 1990-talet diagnosticerades nio gånger fler pojkar än flickor med ADHD. Idag är det mer utjämnat men är fortfarande den vanligaste barn- och ungdomspsykiatriska diagnosen hos pojkar. För flickor är den vanligaste diagnosen depression och ångest.
Dock har det genom utbildningsinsatser hos personal inom BUP samt införandet av frågeformulär till vårdnadshavare och skola, diagnosticerats ca tio gånger fler flickor mellan 2000-2010.
Åldersmässigt skiljer det sig mellan könen: pojkar diagnosticeras oftast mellan 6-12 år medan flickor diagnosticeras oftast efter 12-års ålder. Den troligaste anledningen är att skolan reagerar tidigt på utagerande pojkar.
Diagnosticeringen av flickor uppvisar svårigheter; symptomlistan grundar sig på erfarenheter från pojkar mellan 6-11 års ålder. Symptomen ska även ha visat sig före 7-års ålder vilket gör att ett flertal flickor inte uppfyller det kriteriet beroende på att man söker hjälp först när inlärningskraven blivit för höga. Inte sällan först i tonåren.
Symptomen ska uppvisas i två miljöer: hemmet och skolan. Oftast uppvisar inte flickor skolproblem under de första skolåren. Rastlösheten, den bristande impulskontrollen och aggressionsutbrotten märks inte i skolan men däremot i hemmet; alltså uppfylls inte kriteriet med två miljöer.
Bristen på impulskontroll och överaktivitet märks mer verbalt hos flickor: de avbryter gärna samtal eller byter samtalsämnen. Den motoriska rastlösheten kan visa sig genom att kladda på ett papper eller pilla med naglar och hår. Aggressivitet riktas verbalt framförallt mot kamrater.
Finns det några likheter o skillnader i symptom mellan pojkar och flickor?
Här kan inte forskningen se några större skillnader. Det finns teorier om att flickor har större uppmärksamhetsproblem och en lägre grad av överaktivitet men detta är inte styrkt.
Som jag tidigare skrivit uppmärksammas sällan flickor med ADHD i de tidiga skolåren. Om det görs är det i vanligtvis i samband med en dyslexiutredning.
Från och med högstadiet ökar kraven på både inlärning och självständighet. Det är nu som skolmisslyckandena börjar och frånvaron ökar.
Dessa flickor döljer sina svårigheter genom att sitta långt bak för att få mindre uppmärksamhet och låtsas förstå. Sena ankomster och ämneskopplad ströfrånvaro är vanliga tecken.
En viktig uppgift för oss pedagoger är att vara uppmärksamma och reagera snabbt. Anpassade insatser med fokus på ADHD- symptom kan hjälpa odiagnosticerade flickor att klara sin skolgång.
Klicka här för att läsa hela sammanställningen.
Ha en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!
Kommentarer
Skicka en kommentar