Hur viktiga är nationella prov?
Jag sitter precis inför uppgiften att rätta det sista nationella provet för terminen och är lättad över att denna hektiska period snart är över. Jag tror att alla som varit med om att organisera och genomföra dessa prov kan skriva under på att det är en krävande period för både elever och lärare. Jag skrev i mitt förra inlägg att rättningen av de nationella proven är en möjlighet för mig att förbättra min undervisning och ser därför detta uppdrag som mycket lärorikt. Att få hjälp av både kollegor och i detta fallet också då av rättningsanvisningar från skolverket som ska göra bedömningen likvärdig över hela landet. Men, är det så att vi lägger för mycket kraft på dessa prov?
Sedan den 29 juni 2018 skriver Skolverket att de nationella proven särskilt ska beaktas vid betygsättning och som en förklaring till det skriver skolverket att ""särskilt beakta" innebär att provresultaten inte helt ska styra betyget, utan att provet ska vara ett stöd vid betygsättning". Denna formulering har dock i min upplevelse upprört många lärare som tycker att allt för stor vikt läggs på dessa prov. Man kan väl säga att proven också har splittrat lärare i två läger där ena sidan upplever de nationella proven som ett mycket bra underlag, medans andra tycker att resultaten på de nationella proven kan vara väldigt missvisande, speciellt i engelska, där Sara Bruun, lärare i engelska på Ringsjöskolan i Höör, startat en namninsamling för att få till en förändring. Problemet är att kunskapskraven inte alltid stämmer överens med resultatet på de nationella proven. En elev kan få underkänt på 1 av 3 delar och ändå få ett E som resultat på provet. Däremot så måste ju eleven visa att han/hon klarar detta kunskapskrav för att få E i betyg. Man menar alltså att resultatet på provet "lurar" eleverna att tro att dom har E i betyg, när så inte är fallet.
Det som gjorde att jag började fundera på hur vi förmedlar vikten av de nationella proven till våra elever i år, var när en elev sa till mig i ungefärliga ordalag; Hur menar du att vi ska kunna lära oss allt det här på två veckor, när vi höll på att förbereda oss inför SO:n. Här har jag under tre års tid försökt förbereda och lära eleverna det som läroplanen säger att jag ska för att faktiskt förbereda dom inför ett nationellt prov, men verkar inte ha kunnat förmedla det faktum till eleverna. Nu handlar det ju inte om alla elever, utan några få som har den uppfattningen, men det innebär ju att jag inte haft alla med mig på tåget. Tanken är inte heller att vi ska drilla våra elever, utan vi ska förhoppningsvis ha lyckts skicka med dom de mest väsentliga förmågorna för att lyckas med ett nationellt prov. Det är nu med spänd förväntan som jag inväntar resultatet av det sista provet för att se om jag lyckats med det eller inte.
Hur är det då, är det så att vi lägger för mycket kraft vid de nationella proven och i så fall, vilka är det som gör det? Ett bekymmer kan vara det jag beskrev ovan, med engelskan, men i min erfarenhet så har jag upplevt att bara man har en öppen dialog med eleverna, så förstår de detta och har heller inga problem att acceptera att ett E på nationella prov inte nödvändigtvis innebär E i slutbetyg. Så i det stora hela måste jag säga att, trots en hektisk period, så ger dessa månader en mängd lärdomar man kan dra nytta av i sin fortsatta undervisning.
Sedan den 29 juni 2018 skriver Skolverket att de nationella proven särskilt ska beaktas vid betygsättning och som en förklaring till det skriver skolverket att ""särskilt beakta" innebär att provresultaten inte helt ska styra betyget, utan att provet ska vara ett stöd vid betygsättning". Denna formulering har dock i min upplevelse upprört många lärare som tycker att allt för stor vikt läggs på dessa prov. Man kan väl säga att proven också har splittrat lärare i två läger där ena sidan upplever de nationella proven som ett mycket bra underlag, medans andra tycker att resultaten på de nationella proven kan vara väldigt missvisande, speciellt i engelska, där Sara Bruun, lärare i engelska på Ringsjöskolan i Höör, startat en namninsamling för att få till en förändring. Problemet är att kunskapskraven inte alltid stämmer överens med resultatet på de nationella proven. En elev kan få underkänt på 1 av 3 delar och ändå få ett E som resultat på provet. Däremot så måste ju eleven visa att han/hon klarar detta kunskapskrav för att få E i betyg. Man menar alltså att resultatet på provet "lurar" eleverna att tro att dom har E i betyg, när så inte är fallet.Det som gjorde att jag började fundera på hur vi förmedlar vikten av de nationella proven till våra elever i år, var när en elev sa till mig i ungefärliga ordalag; Hur menar du att vi ska kunna lära oss allt det här på två veckor, när vi höll på att förbereda oss inför SO:n. Här har jag under tre års tid försökt förbereda och lära eleverna det som läroplanen säger att jag ska för att faktiskt förbereda dom inför ett nationellt prov, men verkar inte ha kunnat förmedla det faktum till eleverna. Nu handlar det ju inte om alla elever, utan några få som har den uppfattningen, men det innebär ju att jag inte haft alla med mig på tåget. Tanken är inte heller att vi ska drilla våra elever, utan vi ska förhoppningsvis ha lyckts skicka med dom de mest väsentliga förmågorna för att lyckas med ett nationellt prov. Det är nu med spänd förväntan som jag inväntar resultatet av det sista provet för att se om jag lyckats med det eller inte.
Hur är det då, är det så att vi lägger för mycket kraft vid de nationella proven och i så fall, vilka är det som gör det? Ett bekymmer kan vara det jag beskrev ovan, med engelskan, men i min erfarenhet så har jag upplevt att bara man har en öppen dialog med eleverna, så förstår de detta och har heller inga problem att acceptera att ett E på nationella prov inte nödvändigtvis innebär E i slutbetyg. Så i det stora hela måste jag säga att, trots en hektisk period, så ger dessa månader en mängd lärdomar man kan dra nytta av i sin fortsatta undervisning.
Kommentarer
Skicka en kommentar