Tankar kring vuxenutbildningen

Hur upplever eleverna i vuxenutbildningen distansundervisningen?

Vi har nu arbetat med distansundervisning i två månader. Några av vuxenstuderande tycker det fungerar mycket bra och har uttryckt att det här är ett sätt de gärna skulle kunna tänka sig att studera på även när Coronapandemin är över och vi återgår till normalläge.

Många fler elever upplever dock svårigheter med distansundervisningen. Det gäller framförallt eleverna på Sfi, Sas och elever med annat modersmål som läser en yrkesutbildning. Det finns flera anledningar till att distansundervisningen inte fungerar så bra.  Många har inte tillgång till egen dator, utan försöker med hjälp av mobiltelefoner delta i distansundervisningen. Flera av dem är trångbodda och saknar tillgång till internetuppkoppling. Men det som framgår mest tydligt är att eleverna känner sig isolerade och upplever att språkutvecklingen har stannat av eller till och med gått bakåt. Detta är naturligtvis frustrerande för dem.

Elevernas skilda upplevelser väcker frågor hos oss som jobbar inom vuxenutbildningen, hur kan vi möta elevernas olika upplevelser av distansundervisning i den framtida vuxenutbildningen?

Kan de digitala verktygen användas i större utsträckning för att erbjuda en än mer flexibel vuxenutbildning?

Hur kan vi implementera digitala verktyg hos elever med annat modersmål än svenska så att det gynnar deras språkutvecklingen?

Fördelar med blockläsning

Jag vill slå ett slag för den blockläsning vi till stora delar bedriver på vuxenutbildningen. Detta knyter an till det som Leena Hallberg skrev om i sitt blogginlägg: Take a break!

Leena skriver "Eftersom inkodning av kunskap i långtidsminnet kräver en ansträngning avsätts tid för att relatera och reflektera över det vi gjort under lektionen.
Dagens schema där den ena lektionen avlöser den andra och där ny kunskap presenteras i en lång räcka ger inte utrymme för en ansträngande inkodning.
Kanske det vore bättre att läsa i moduler med färre ämnen och fler lektioner i samma ämne..........."

Inom yrkesvuxutbildningen har vi sedan flera år organiserat det så att eleverna läser kurser i moduler. Det har bara varit positiva reaktioner på detta. Eleverna tycker det är skönt att kunna koncentrera sig på en kurs i taget. Långa lektioner ger också tid till att reflektera över det vi gjort. Tills sista så upplever eleverna att det är motiverande att delmål nås genom att kurser blir klara och slutmålet kommer närmare. 

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har man inom matematiken på vuxenutbildningen sett positiva effekter av att eleverna har längre lektioner i samma ämne. Resultaten visar på en större genomströmning av elever med godkänt resultat än tidigare när man hade kortare lektioner.

Detta är mitt sista blogginlägg som förstelärare inom vuxenutbildningen. Men jag ser fram emot att nästa läsår jobba vidare inom vuxenutbildningen och förhoppningsvis vara med och starta upp ett yrkes-sfi. 

Vi håller tummarna för att vi alla är tillbaka i skolan i augusti tillsammans med våra elever. 
Sen kommer nog inte att livet att återgå till det normala på länge, kanske aldrig, men förhoppningsvis har vi tagit lärdom av vad pandemin förde med sig för skolan och utbildningen. 

Nu längtar i alla fall jag efter sol och värme, packa ryggsäcken och ta långa skogspromenader.