Lite tankar så här i slutet av april
Det drar sig mot slutet av terminen. Dessa veckor som är kvar går så fort, helt plötsligt är det skolavslutning och eleverna får gå hem på ett efterlängtat sommarlov. Alla elever har kämpat, slitit sitt hår för att få betyg och nu kunna koppla av från skolan en tid.
I denna stund tänker jag faktiskt främst på de elever som slutar årskurs nio. Vår klass, som vi snart haft i tre års tid, i med och motgång. De var inte stora när de kom i årskurs sju. En brokig samling ungdomar som skulle börja högstadiet. Fyllda av förväntningar, vad skulle högstadiet bjuda på? Nya kompisar, lärare, lokaler, rutiner, ja allt nästan nytt. Nu, störst på enheten, förebilder, små vuxna. Det är en trygg grupp som jag kommer sakna. De klarade denna resa ypperligt och ska nu ta det stora steget in i gymnasietiden. Här väntas andra utmaningar.
De flesta av våra elever kommer in på den utbildning de valt, i första eller andra hand. Det pratas, skrattas och planeras.
Denna period av gymnasieval är för de flesta en pirrig tid av ovetande men ändå en trygghet eftersom betygen finns. Det handlar bara om man valt rätt. För de flesta, ja, men vi har också de som inte alls har den känslan i magen. De känner istället en oerhörd stress och oro. De har inte de betygen som krävs, kanske inte alls många betyg. Poängen räcker inte till eller så saknar de betyg i något av kärnämnena. Det gör inte saker lättare när vi lärare alltid tycks spara allt till de sista veckorna i skolan. Det fylls på med inlämningsuppgifter, prov och omprov. Vissa av eleverna har också sommarskolan att se fram mot, två veckor extra i skolan. Detta för att kanske få betyget som gör dem behöriga till gymnasiet. Ordet behörig känns tufft; lämplig, passande, kompetent.
Det känns ändå bra att det alltid löser sig. Vi som arbetar i skolan är otroligt duktiga på att hjälpa alla, vi anpassar och vänder och vrider. Jag vill också hylla de lärare som arbetar på gymnasiet. Jag tycker ni har varit fantastiska med att besöka klasserna och gett eleverna chansen att besöka programmen de kan välja på. Det känns tryggt att lämna över dem i er famn.
De flesta (jag skriver flesta eftersom vi alla vet att det inte gäller alla) elever ni nu kommer möta är sugna på nytt, kanske lite trötta på oss. De vill få nya utmaningar, nya relationer, nya krav och arbetssätt. En del av dem kommer utmana er rejält medans andra fogar sig.
Jag själv, jag ska ta emot en ny sjua. Jag ser fram mot det. En ny samling brokiga ungdomar fyllda av förväntningar.
Kommentarer
Skicka en kommentar