Rapport från skolbänken

Går det att lära gamla hundar att sitta?
Nej! Ja! Kanske?
Är jag obildbar?
Kanske. Känslan kommer ibland.
Hur svårt kan det vara?
Väldigt svårt och ibland faktiskt begripligt. Men just som man tror polletten trillat ner så utbryter nytt kaos när nya saker ska läras in.

Jag pratar så klart om programmering och den kurs jag och två kollegor just nu genomför på distans via Karlstad universitet. Tre noviser som tillsammans ska försöka lära oss grunderna för att kunna undervisa våra elever.
Det är lärorikt att få inta rollen som elev där det verkligen inte går som en dans. Frustration, aha-upplevelser och diskussioner om vartannat. Ett ämne man helt saknar kunskap i, man är ute på hal is. Man får en viss förståelse för hur våra elever har det ibland. Vårt problem är dock att ingen av oss sitter inne med facit. Spännande!


Själva kursen då? Vi har klarat av den första delen som handlar om blockprogrammeringsverktyget Scratch. Ett mycket användbart verktyg för både stora och små. Där har vi precis fått fast mark under fötterna och börjat introducera på lektionstid. Nu har vi börjat med Pythoon där man skriver koden själv och som är lite mer komplicerat. Här finns det en del att önska kan man säga.

Vi kämpar på men man märker att tiden har svårt att räcka till. Det krävs många timmar av träning för att få lite kläm på det hela. Trial and error metoden körs gång på gång. När det funkar är det en härlig känsla! När det inte gör det, skyller vi på en dålig Chromebook och drar ibland en kapten Haddock ramsa. Precis som allt annat krävs lite nyfikenhet, tålmodighet och intresse för att kunna lyckas. Kanhända kommer det brinnande intresset när vi nått längre i vår kunskapsutveckling.

Att eleverna i svenska skolan ska bli  insatta i hur mycket programmering påverkar våra liv är en god ide. Det finns ju överallt och det ligger mycket arbete bakom många av de produkter vi använder. Att också få prova på att programmera på egen hand är lärorikt och skapar kanske ett intresse för teknik och ger ett datalogiskt tänkande. Många elever kommer att stöta på programmering i framtiden.

Tyvärr är styrdokumenten lite diffusa när det gäller att precisera vad de verkligen vill ha ut av sin tanke. Hur mycket ska eleverna kunna och hur stort krut ska läggas här? Om man riktigt menat allvar med sina intentioner borde man också skapat lite tid och bra förutsättningar för oss lärare att förkovra oss innan man drog igång. Här skulle en rejäl fortbildningsinsats gjorts i förväg med schyssta villkor för pedagogerna. Nu riskerar man få en ojämlik undervisning beroende på lärarkompetens. Hoppas Skolverket tänker på detta framöver.

Det finns ju också en mängd olika programmeringsspråk. Eleverna ska möta olika programmeringsmiljöer kan man läsa i det centrala innehållet i matematik.Vilka väljer man? Hur djupt ska man gå?

De flesta läromedel har också snabbt fått in programmeringsdelar i böckerna för att hänga med. De bygger på progression vilket gör att det inte bara går att köra årskursens nivå. Här får man tänka själv och nog göra en egen planering . På Årstaskolans hemsida kan man få bra ideer hur man kan arbeta med programmering i skolan.Språken som dominerar i böckerna i år 7-9 verkar vara Javascript och Pythoon. Såklart har vårt nya läromedel satsat på Javascript! Vi har också ett annat läromedel som heter "Räkna med kod" som enligt kännare ska vara bra. Där använder man Pythoon och kan bli användbart så småningom.

Förhoppningsvis kan man snart som lärare klara de kommande åren då de flesta elever inte hunnit bli så drivna inom området.  Men i en snar framtid lär det visa sig att de elever som når högstadiet behöver ännu mer kompetenta pedagoger som kan möta deras behov. Då får vi verkligen hoppas att  den här kursen gjort underverk med oss och att det verkligen går att lära gamla hundar att sitta. Annars får väl några duktiga elever ta över!